Häromveckan visades Morgan Spurlocks The Greatest Movie Ever Sold på SVT. Tänkvärd film tycker jag. Den handlar om hur han, han som även gjorde Super Size Me om skräpmat, säljer produktplaceringar i sin film och också lyckas med det.
Det är inte konstigt att företag vill synas och att de också är beredda att betala för det. För konsumenterna är det knepigare. Gränser måste finnas.
Jag kom att tänka på en diskussion som jag hade med en medstudent för ett bra tag sedan. Jag och personen har läst samma program i grunden, men jag kom in på journalistspåret efteråt och hen på PR-spåret. Förståeligt nog hade vi olika syn på det här med PR. Hen jobbar med att lobba mot media och sälja in idéer i redaktionellt material, medan jag sitter på andra sidan telefonlinjen och tar emot dessa samtal. Om jag nu ska lägga detta med att det ibland kan bli tröttande åt sidan, att en del personer tenderar att tjata och tjata och tjata, och ibland till och med kräva att en redan gjort (journalistisk) artikel ska få ett visst utrymme eller publiceras en viss dag, så ser jag flera andra problem. Det handlar inte om att synas i annonser för dem, att synas i det väl avgränsade området i tidningar där läsare lätt kan skilja på journalistik och reklam. Det är förstås inget nytt. Att synas i positiva ordalag i redaktionellt material är mer effektfull. Jag tar gärna emot tips på artikelämnen, men efter att vi fått idén och om vi bestämt oss för att göra något på det så bestämmer vi själva hur vi vinklar det och vad själva ”grejen” är.
Tillbaka till diskussionen med min före detta kursare. Hen brinner såklart för PR och ser vilka möjligheter PR har att utvecklas och bli mer effektiv. Hen tyckte att det var helt okej att företag genom PR köper in sig i redaktionellt material. Hen såg det rent av som en möjlighet, om inte helt som en stor källa till finansiering för tidningar. Hen förstod inte varför journalister stretar emot som de, vi, gör. För journalister är ju ändå beroende av PR-folk, lite får vi ju kompromissa. Tyckte hen.
Jag undrar förstås om det är en sådan värld hen själv vill leva i. Vill inte alla ha möjlighet att ta del av oberoende nyheter, förmedlad av trovärdiga och objektiva medier där det inte finns några som helst tveksamheter kring att det inte är ett företag som har köpt in sig i redaktionellt material?
En annan gång, också det för ett bra tag sedan, hamnade jag i en diskussion om public service eller närmare bestämt radio- och tv-avgiften. Dessa människor med akademisk utbildning ansåg inte att det var nödvändigt alls, för de kan minsann kan tänka kritiskt alldeles själva. Och de tittar inte på SVT särskilt ofta. Min invändning var att de säkert kan värdera vad de hör, nu, men det är inte alltid lätt att veta vem som är avsändare av ett tv-program om det inte finns några regler att följa. Vi kanske skulle tänka kritiskt om public service försvann nu, men hur tänker människor om två generationer om de inte vet vad de förlorat? Då kommer skräp-tv ta över också, för det är ju ”det tittarna vill ha”.
Jag kan mycket väl förstå att det kan tyckas väldigt lyckat att köpa redaktionellt material, för det framstår ju som så trovärdigt. Men vad händer om vi skulle tippa över kanten? Trovärdighet sjunker snabbt om det förekommer tveksamheter.
Jag vill börja med att säga du har en väldigt bra blogg som jag besöker emellanåt när tiden tillåter mig till att göra det. Det jag undrar är om du skulle kunna hjälpa mig och min kompis med ett arbete som vi håller på med. Vi håller på att skapa en hemsida som handlar om (…) generellt sett. Guider, tips och massa nyttigheter ska den innehålla. Vår hemsida är (…) och det vi ska fokusera nu på är marknadsföringen. Det jag undrar är ifall du skulle kunna länka från detta inlägget: (…) från orden: (…) i texten till vår hemsida: (…)? Det skulle verkligen vara snällt och mycket uppskattat så jag hoppas du hör av dig!
